Tiden..
Det är ett återkommande konstaterande här i min blogg.
Inte kan jag göra nått åt det heller! 😉
Jag har mått rätt så bra tills för nån vecka sen, när jag sakta och tyvärr säkert kände att jag sjunker neråt i orken och humöret. Igår kom panikångesten och kraften tog helt slut efter att jag varit och gjort DT-röntgen på Ackis.
Men jag hoppas att det är en liten svacka och att jag kan vända uppåt igen!
Känner mig lite som båten i Fyrisån som har lagt sig på sidan..
Vårfloden (-livet) strömmar på i en faslig fart och det finns inte mycket man kan göra åt omständigheterna.
Bra symbolik va’?!
Att få tanka kärlek och energi är som balsam för själen!
Nu ska jag ta nya tag och ta mig uppåt igen, sådeså!
Fridens liljor!