Nödbroms

Näe.. det gick inte bra längre att jobba..
Psykologen och läkaren drog i nödbromsen och nu är jag sjukskriven på heltid. 

Det är så SVÅRT att fatta och förstå att jag inte fungerar.. Fattar det INTE. 

Det är ju jag.. 
Kattis som gått genom sitt 53 åriga liv med massor med motgångar och medgångar. 
Som trasslade igenom min tonårstid med nöd och näppe. Blev med barn som 17 åring och fick mitt tredje och sista barn en månad innan jag fyllde 23 år. 

Kämpade med ett äktenskap som medberoende, för mig själv och att barnen inte skulle ta skada och för honom, som konstant ljög, stal, försvann i flera dagar för att sen be om förlåtelse. 
Jag kämpade för att få kärlek, villkorslös kärlek, någon som ville ha mig, någon att lita på och omhändertagen. 

Jag, Kattis som gick vidare, efter otrohet, skilsmässa och det värsta, hans allt för tidiga död, så försökte jag att ta hand om mina underbara barn ensam tills dom blev vuxna. 
Om jag var en bra mamma? 
Stundtals så var jag nog det. 
Jag gjorde så gott jag kunde iallafall. 
Det jag vet är att jag under alla år ALDRIG satt mig själv först. Jag kämpade för att vi skulle ha det lika bra som alla andra. Det ska gudarna veta. 

Jag, Kattis som inte gjort någon karriär, inte tjänat en massa pengar, men alltid betalat hyran och sett till att vi haft ett hem, att barnen fått varsitt rum, tak över huvudet,  kläder på kroppen och mat på bordet. 
Gått på alla föräldrarmöten och försökt att ge dom en bra uppväxt. 
Inget lyx och dyra semestrar. 

Ensam efter att barnen fick sina egna liv. 
Ingen kärlek från någon man, inget sex på 19(!) år. 

Sen en liten revansch i livet med Jörgen, men som också förminskade mig till ingenting. 

Jag, Kattis som kämpade vidare ändå. Försökte gå vidare. 
Inget lönsamt arbete, men alltid jobbat sen barnen blev större. 
Gjort allt för mina arbetsplatser. 


Hur kan jag gå sönder nu? 
Varför inte förut? 
Hur kan jag inte orka någonting? 
När jag väl orkar något, så finns det sen efteråt absolut ingen energi kvar. 
Jag bara sover. 
Kommer på mig själv att jag orkar inte ens vakna.. fast hundarna gnäller, katten busar och jag är kissnödig.. 
Jag orkar inte vakna!

Min hjärna fungerar inte. 
Kommer inte ihåg. 
Säger fel ord och namn. 
Min kropp får mjölksyra och jag orkar inte andas rätt. 

(null)
Nödbromsen är dragen men tåget/livet går ändå och jag fattar ingenting. 

Fridens liljor! 
Visa fler inlägg