Jag kraschade
Varannan dag (mån, ons, fre, sön)
Måndagen var ett "halvapass" men resten är hela arbetspass. En dags vila emellan.
Mina fina hundvakter blev sjuka och så vilodagen i tisdags slutade med att jag fick åka upp till Tobias och Sara i Valbo och lämna Astrid där.
Jag kände mig stressad och ledsen, på vägen upp.
Efter att ha lämnat en blöt Astrid, som lyckades springa till Gavleån för ett dopp istället för hem till Tobias så åkte jag till Valbo kyrka.
Där, vid Jörgens lilla sten kom tårarna.
Det var längesedan jag grät.. men där och då blev det för mycket känslor.
Jobbade ett helt pass i onsdags.
Tog det lugnt på torsdagen, jag åkte till Storvad och solade i några timmar.
Men så igår (fredag) tog kroppen helt slut på jobbet.
Det var så otäckt.
Allt bara svartnade, det kändes som om jag skulle kräkas, ont i magen, svettig och helt tom på energi.
Tog en halvtimmeslång rast och tog nya tag efter det. Jobbet ska ju skötas och det gjorde det! Fredagar är ganska lugna, men det ska ändå städas och rutiner ska skötas.
Strax efter åtta upptäckte jag att jag glömt bort att äta… hade ätit frukost och två ägg innan passet.
Har varit så snurrig att jag inte ens blev hungrig.
Sista timmen var jag det så när jag väl kom hem åt jag innan jag helt kollapsade.
Idag har jag vilat och i morgon ska jag försöka jobba i åtta timmar.
Jag blev rädd igår.
Men kanske måste sånt här hända för att jag ska lära mig något.
Fridens liljor!