Känner..
Men livet kommer emellan.
Jag är och har varit osocial både i mitt verkliga liv och i cybervärlden.
Men jag lever.
Alltid något.
Jag vet inte om det skulle hjälpa att skriva här på bloggen hur mina dagar, veckor och månader ser och har sett ut..?
Det har iallafall blivit höst, vi har haft val i Sverige, som inte blev någonting egentligen, mer än ännu ett bevis på att vuxna människor inte är bättre än ett gäng bråkiga barn på vilken förskola som helst.
Jag har jobbat mer än vanligt.
Har insett att mitt jobb inte är en självklarhet.
Jag är otroligt tacksam att jag har just MITT jobb och fantastiska arbetskamrater.
2:a handslägenheten tömdes på möbler, husgeråd och tv’n.
Samtidigt som det skedde ett mord, bilbränder och inbrott i närheten där jag bor.
Och jag har den stora lyckan över att jag ska bli farmor igen till våren! ❤️❤️❤️
Det har hänt så mycket mer än det här såklart.. så mycket att min redan överkokta hjärna inte riktigt orkar med allt.
Vissa saker och personer är fortfarande på samma ställe och trampar. Desto mer det står still desto mer blir avståndet, tyvärr.
Men nu har jag iallafall skrivit ett blogginlägg.
Jag har inte ens nämt om sjukdomen alzheimer eller alla dom prover och undersökningar som jag gjort.
Fridens liljor!