Svårt att veta

Det här med livet. 
När jag känner att "livet" är tillbaka, men när orken tryter. 

Hur mycket ska jag pressa mig? 
Kommer jag då att krascha igen? 
Eller kommer det att gå bra? 

Det som är mest jobbigt just nu är att jag INTE längtar tillbaka till jobbet..
Vad beror det på? 
Jag träffade på alla på badstranden i söndags och självklart är det mysigt att dom blir så glada av att se mig, men känslan jag hade när jag var sjukskriven och kände saknaden efter dom (brukarna, såklart) den finns inte. 

Ska jag orka söka något nytt? 
Kommer jag att orka börja om igen? 

En sak är säker och det är att jag inte klarar av att leva fattig längre! 
Fy fan vad det är jobbigt. 

Mantrat från förr att bli en välbetald, välutbildad hemmafru känns lockande! 
En utopi, jag vet, men vill inte sluta att drömma. 

Nu till något helt annat. 
Mitt crazy zoo utökades förra tisdagen med en fröken Doris! 
(null)

Gosig, söt som socker och busig som bara den! 
(null)
Stina, som nu är 1 år och jag misstänker att det är kattungar på G. 
Jag har ju inte haft råd att sterilisera henne och till mitt andra försvar så skulle det vara kul att för första gången få kattungar med en av mina katter. Så har ju inte prioriterat ett veterinärbesök. 
(null)
Astrid, min trogne vän och följeslagare. 

Fridens liljor!